Flötestrolling efter Gädda.

Flötestrolling efter Gädda för oss nybörjare!

-Allt som behövs för att flötestrolla är ett kastmete en mört och en riktigt långsam båt!

Flötestrolling är för alla, det är inget knepigt och egentligen lika enkelt som att ta fram sitt gamla bambuspö. Frågan är varför det är lämpligt att använda denna metod då det finns så många andra? Till en början bör det nämnas att det är ett mycket rogivande fiske. Har du elmotor, så är det enda som kan störa, möjligen vågornas kluckande ljud mot båtens skrov, om det verkligen kan anses vara störande? Flötestrolling sägs vara effektivt på riktigt stora tröga gäddor, vilket jag dock inte har fått uppleva i skrivande stund, i dagsläget är min toppnotering på flötestrollad gädda måttliga 8,7 kilo, har dock ”guidat” till större. Främsta orsaken till att jag tror flötestrolling är effektivt framför allt på senhöst och vår är den låga hastigheten och djupet varpå betesfisken kan presenteras för gäddan. Vad kan egentligen vara mer lockande för en gammal köldstel dam än en stor långsamt simmande mört? Dessutom finns ju möjligheten att en gammal gädda smakat diverse olika artificiella beten tidigare och just därför vill ha något mer naturtroget. Gäddan är en utpräglad jägare, vars existens bygger på ett så stort födointag som möjligt, i förhållande till mängden energi den förbrukar. Därför lurpassar gäddan på strategiska platser som inte alltid är helt uppenbara för oss gäddfiskare. En av de största fördelarna med flötestrolling är möjligheten att täcka relativt stora ytor på olika djup, vilket gör att ovan nämnda platser kan hittas.

Inledningsvis kan det vara bra att nämna att denna artikel inte är skriven av ett proffs, men som ändå vill dela med sig av den kunskap som inhämtats de senaste åren. Jag inledde min flötestrollingkarriär med en liten abborre i linänden som jag fångat på jigg. Jiggarna hade tagit slut, men det var inte fisketuren, så jag tacklade om mitt 7 fot långa haspelspö till ett gäddmete och satte på en av de småabborrarna jag sparat till kvällens kräftfiske. Med spöet i knävecket rodde jag hemåt med flötet på släp cirka 10 meter bakom båten. Som vanligt då man är ensam i båten snurrade tankarna kring allt från tjejbekymmer till nattens kräftfiske, absolut inte på abborren bakom båten. Jag väcks ur mina tankar av att rullen plötsligt börjar rusa och inser att jag fått på en argsint sensommargädda. Jag gör ett rejält mothugg och tror att den första flötestrollinggäddan är ett faktum, så var givetvis inte fallet, precis vid båten klev gäddan av. Jag fick blodad tand och denna artikel är en sammanställning av den information jag själv försökt samla in för att bli bättre på att flötestrolla.

Som vanligt när det gäller fiske kan det vara svårt att börja med en ny fisketeknik. Alla vet att när det kommer till utrustning så är marknaden för fiskeredskap en djungel. Därför kan det verka som om vissa fisketekniker är svårare än vad de egentligen är. Men avskräcks inte, denna artikel är framför allt till för dem som vill testa flötestrolling, vilket ofta är fullt möjligt med den utrustning som redan finns hemma.

Flötestrolling ska i min mening vara enkelt och avkopplande, är inte det målet finns andra fiskemetoder. Två eller tre spö är därför lagom om man är ensam i båten. Den stora anledningen till att använda två är att situationen vid hugg är mycket enklare att reda ut. Har båten fler än en passagerare kan det dock vara intressant att använda sidoparavaner vilket möjliggör fiske med fyra spön eller fler. Fördelen med sidoparavaner är att beten kan fiskas en bra bit ut från båten, vilket ökar sannolikheten att fånga de stora båtskygga madammerna. Detta kan vara avgörande för resultatet i mycket klara och djupa vatten men är ingen nödvändighet, det går att fiska med långa linor också. Fiske med paravaner är dock ett större projekt som kan vara svårt speciellt om fisket bedrivs med en man i båten. Bilden nedan är ett smakprov på hur knepigt ett vanligt foto kan vara.

Ett flertal olika fiskarter kan användas som betesfisk, både levande och död. Död betesfisk är mycket smidig att använda eftersom den går att frysa in i förväg samt att det inte behövs hink och syrepump som kan vara nödvändigt då levande fisk används. Levande bete är dock i ärlighetens namn betydligt effektivare. Det är ofta bra att flötestrolla i gryningen och skymningen, men i hårt fiskade vatten kan gäddan välja att vara aktiv på natten, det är kanske då den känner sig som allra tryggast? Nattfiske kan för övrigt vara mycket trevligt på sommaren. Slutligen behövs ett gäng mackor och något varmt att dricka, det kan ibland bli en del väntan och dessutom vet ju alla att det nappar under kafferasten!

Utrustning
Vid flötestrolling går det att ha mängder med utrustning men samtidigt går det att använda mycket av det man redan har hemma, saknas flöten m.m. så finns det smidiga ”kit” att köpa i din lokala fiskebutik. Jag har testat ett från ”Darts” och det fungerade fint. Annars kan man köpa allt separat och ”knåpa ihop”, detta beskrivs längre ner i artikeln.

Spö
Spön som är lämpliga att använda är klassiska spön för gäddspinn och gäddmete. Normalt har de flesta ett par vanliga haspelspön hemma i längden 6-9fot med kastvikten 20-60g. Dessa går utmärkt att använda, på de med lägre kastvikt kan de dock vara lämpligt att minska ner storleken på tacklet, det vill säga flöte, vikter och storlek på betesfisk. Jag använder billiga men dugliga spön från ABU som är 9ft och har en kastvikt på 30-60g, vissa hävdar dock att spö till flötestrolling bör vara en bra bit längre vilket jag i viss mån kan hålla med om. Spöna som nämndes ovan är långt ifrån ”Top of the line” men de fyller sin funktion. Dessa går dessutom använda till fiske med spinnflugor, jiggfiske eller vanligt gäddspinn. De längre spöna på 10-12 fot tenderar att vara allmänt otympliga i båten, speciellt om flera fiskemetoder kombineras under samma pass (jerkbaitutrustningen ska ju oftast alltid med). Det blir dessutom betydligt trevligare fighter med ett lättare spö!

En nackdel med att använda klassiska spinnspön till trolling är huruvida det är bra att sådana spön står under ”spänn” en längre tid eller inte. Belastningen vid flötestrolling är dock inte jättestor, i och med den låga hastigheten, så vanlig spinnutrustning kan antagligen användas med gott samvete. Ska flötestrolling bedrivas mer frekvent kan det förmodligen löna sig att köpa någon form av trollingspö, speciellt om paravaner ska användas. Spö för trolling är i och för sig förhållandevis billiga

Rulle
En vanlig haspelrulle går bra, många anser dock att en med baitrunnerfunktion är att föredra, de har säkert rätt. Jag använder inte haspelrullar med baitrunnerfunktion. Baitrunnerrullar har i princip två bromssystem det ena som reglerar vilket motstånd gäddan har då den tagit betet, den andra är den klassiska slirbromsen som aktiveras exempelvis genom att veva ¼ varv. Att detta är att föredra vid både flötestrolling och vanligt gäddmete är inte svårt att förstå, de är dock långt ifrån en nödvändighet.

Vid flötestrolling går det bra att använda vanliga haspelrullar med bygeln på men med slirbromsen ställd så lös som möjligt, precis så att linan inte åker ut då båten drivs framåt med elmotorn eller rodd. Då gäddan tar betesfisken fälls bygeln av så fort som möjligt, vilket gör att fisken får möjlighet att gå en stund och vända mörten. Det fungerar självklart med multiplikatorrullar också, kör då med lös spärr. Vidare finns alternativet på multiplikatorrullar att ha den frikopplad och vrida upp kastbromsen så mycket att linan inte åker ut. Detta påminner lite om haspelrullar med baitrunnerfunktion. Alternativt kan ett gummiband agera linutlösare, detta görs genom att ta av rullen från spöet och rulla på ett någorlunda spänt gummiband. Då gummiband används kan bygeln vara av. Problemet med detta är att det blir svårare att märka när det nappar. Är bygeln på men med lös spärr knarrar denna lite förföriskt vilket indikerar napp. Precis som med spöet ovan äger jag i skrivandets stund en mycket billig men funktionsduglig haspelrulle från ABU. Kombinationen av dessa båda har hittills fungerat över förväntan!

Lina
En så tunn lina som möjligt bör användas, gärna flätlina, men självklart går det använda vilket lina som helst, fisket får dock anpassas därefter. Anledningen till att använda en tunn lina är att det blir enklare att fiska djupt. En grövre dimension skapar större motstånd i vattnet vilket innebär att betet fiskar betydligt högre än vad som var tänkt. Den tunna linan skär igenom vattnet bättre och det går att fiska på det djup som önskas, inom rimliga gränser såklart. Dimensionen spelar dock inte så stor roll om du flötestrollar på grunda vatten, men fiskar du djupt blir vattnets motstånd påtagligt. Flätad 0,17 är lagom och som dessutom passar bra till de andra metoder som nämnts ovan. Vidare är det en fördel om linan flyter vid flötestrolling, för det finns olika metoder, lägg dock inte allt för mycket energi på detta då exempelvis Fireline tycks flyta ok.

Flöte
Man kan argumentera för både stora och små flöten det enda som är gemensamt för dem båda är att de ska vara avlånga, det vill säga så lite motstånd i vattnet som möjligt. Är flötet päronformat glider betesfisken enklare upp, använd därför förslagsvis cigarrformade. Det finns flöten anpassade för flötestrolling med krökt lingenomföring vilket innebär att det inte glider på linan så lätt. Mindre flöten kan vara bra med tanke på att gäddan inte ska känna allt för stort motstånd då den tagit betet, mothugg görs ju först efter en stund då gäddan vänt betesfisken i munnen. De stora flötena kan dock vara bra då fisken står djupt eftersom större sänken kan användas. Drennan Piker 40g är ett bra flöte i ett plastmaterial som dock tenderar att gå sönder när temperaturen närmar sig nollan. Savagears cigarrflöte 40g är ett annat flöte som funkar mycket bra, en klar favorit!

Sänken
Många använder nog glidande sänken. ”In-line” sänken (catherinesänken) är dock riktigt bra och smidigt att använda eftersom det blir möjligt att anpassa tacklet mellan fisketurerna eller direkt i båten . Lämpligtvis används så lite bly som möjligt då ett tyngre tackel gör att betesfisken får svårare att röra sig. Bedrivs fisket på stora djup finns dock inte många alternativ, då krävs allt det bly som flötet medger. Ett glidande sänke ligger för övrigt mot tafsen medan ett ”in-line” sänke kan monteras en bit upp på linan så att betesfisken kan röra sig friare. Bland annat Mitchell har askar med ett flertal olika storlekar.

Tafs
Självklart måste en tafs användas. Dessa kan tvinnas av vem som helst, instruktion på hur detta görs enklast finns på fiskesnack.com under artiklar. Materialet Drennan Pike Wire 28lb är smidigt att använda och erfarenheterna av detta är enbart goda. Två små trekrokar är att föredra, dessa kan monteras med olika avstånd från varandra på tafsen så att det vid ett senare tillfälle går att välja en tafs som lämpar sig för den betesfisk som ska användas. Stor betesfisk kräver något större krokar med längre avstånd emellan. Det omvända råder för mindre betesfisk. Längden på tafsen bör vara cirka 50cm, gärna längre. Anledningen till detta är att det finns risk för att gäddan trasslar in sig i tafs och lina då den tar betesfisken och under ”fighten”.

Självklart kan det vara intressant att ta fram varianter på ”tafsen” med hjälp av exempelvis propellrar, lysande pärlor osv. Personligen har jag inte experimenterat speciellt mycket med alternativa tackel, det får bli i ett senare skede då fisketekniken förfinas. Vid nattlig flötestrolling används dock alltid någon form av lysanordning.

Krok
Val av krok är en smaksak men storleken som bör användas är 2-10 beroende på betesfisken. Oavsett kroksort bör det finnas minst två tackel med respektive krokstorlek. Dessa kan förvaras i en ”Rig Bin” som finns att köpa eller som kan tillverkas av lite rörisolering, kabeltrumma och fantasi. Stora krokar ökar sannolikheten för att fisken ska fastna i mothugget, mindre krokar ger något fler hugg. Tveksamt om det verkligen är så, egentligen en smaksak, det går hur som helst inte att styrka med fakta!

Övrigt
Förutom den utrustning som nämnts ovan kan det vara bra att ha diverse olika pärlor till tacklet. Dessutom bör mjuka gummipärlor användas närmst knuten till tafsen eftersom detta skyddar knuten från att nötas sönder om glidande sänken används. Ha en låda med ”prylar” den är ovärderlig!

De flesta båtar går att använda under förutsättningen ett de går att köra riktigt långsamt, detta kräver i princip att båten är utrustad med elmotor eller åror. Vid fisket som beskrivs i denna artikel används en Ryds 435 dl med en Minn Kota Endura 55 eller en klassisk plasteka med åror. Båda är utrustade med spöhållare vilket underlättar fisket avsevärt. Vidare är det oerhört bra med ett ekolod eftersom det blir mycket lättare att finna fiskstim, kanter, grundplatåer osv.

Tackling av utrustningen
Riggningen är gammal och beprövad och det är svårt att komma på så många andra sätt att rigga spöna. Det du ska trä på linan står i ordning nedan.

1.Flötesstopp – Dessa finns att köpa i gummi, speciella för flätlina eller nylon, eller så kan en stoppknut knytas med grov flätlina, garn eller motsvarande. Denna ska på linan först.
2.Plastpärla – En plastpärla som ska glida på linan används för att flötet inte ska fastna i flötesstoppet, oavsett om det är en knut eller av gummi.
3.Flöte – Flötets funktion är uppenbar men försök använda sådana som skapar så lite motstånd i vattnet som möjligt.
4.Sänke – Glidande eller ”in-line”.
5.Gummipärla – Används för att sänket inte ska skada knuten mellan tafs och lina.
6.Tafs – Tackel, finns att köpa eller kan tillverkas själv.

Då betesfisken ska monteras på tafsen ska kroken som är närmst flötet sättas i betesfiskens överläpp den andra vid bukfenan eller i sidan för att försöka hålla betesfisken på rätt köl.

Betesfisk
Det går att använda ett flertal olika arter både levande och död. Vissa av dem lämpar sig dock bättre som antingen eller, mörten är bäst överlag. Självklart finns det en mängd andra arter som fungerar bra, såsom brax, sill, ruda, sarv och så vidare. Vikten på betesfisken kan ibland vara avgörande men inledningsvis behöver man inte lägga någon större vikt vid att hitta perfekt betesfisk. Småfisk runt 10-15cm funkar fint, men var absolut inte rädda för att använda fiskar runt 20-25cm om det är de som det finns flest av vid mete efter betesfisk, då är det ju garanterat dem gäddan äter mest av! De stora betesfiskarna har en tendens att dra ner flötet, men de brukar bli mer medgörliga efter att fisket bedrivits en stund. Stora betesfiskar är dessutom ett bra sätt för att sortera bort ”snipor”, om man nu önskar göra det.

•Mört – Mörten tillsammans med siklöjan är absolut favoritbeten. Mörten fångas förslagsvis via mete eller med en mörtstuga. När du ska ha med dem i båten kan det vara idé att ha en syrepump. På sommaren, för att hålla liv i dem längre, kan det vara bra att ha dem i en gammal kylbag med en liten isklump i vattnet kombinerat med en syrepump. Då lever de som längst. Få dock inte för dig att kyla vattnet för mycket, risken är då stor att de inte klarar övergången från det kalla vattnet till det ”varma” sjövattnet.

•Siklöja – Vid flötestrolling med dött agn används med fördel siklöja eftersom den är så mjuk i kroppen. Den rör sig lite wobblande i vattnet vilket gäddorna tycks gilla. Mörten funkar bra död också men siklöjan är bättre.

•Nors – Denna kan vara svår att fånga, i alla fall i rätt storlek. Den är precis som siklöjan relativt mjuk vilket gäddan gillar. Norsen är dock betydligt segare i skinnet än vad siklöjan är vilket i vissa fall kan vara bra!

•Abborre – I många vatten, precis som i mitt så är abborren den fiskart som är lättast att fånga, därför kan det vara klart intressant att använda denna som bete. Abborren är hård i kroppen och ska absolut användas levande.

Strategi
Hastighet & djup
Då betesfisken lever finns det möjlighet att köra riktigt långsamt, vilket kan vara bra på senhöst och tidig vår då gäddan i regel är riktigt trög. Med en relativt stor elmotor används i regel de två lägsta växlarna, vilket innebär en hastighet på gissningsvis max 0,5-1 knop. Ofta finns inte knopmätare, speciellt inte på mindre båtar, ett bra mått på att hastigheten är för hög är att linan glider igenom flötet och betesfisken åker upp till ytan. Att säga en exakt hastighet går inte, det ska gå långsamt. Val av hastighet beror helt på flötets storlek, lindimension och sänkets vikt. Vidare fungerar det förmodligen inte att använda bensinmotor, det går för snabbt. Någon kanske har lyckats med detta men elmotor eller rodd är att föredra. Använder du död fisk kan det dock vara bra att köra något fortare så att betet rör sig lite mer.

Vidare, är det oerhört viktigt att variera hastigheten, detta kan göras genom att köra i bågar eller genom att variera gasen på elmotorn om det inte lämpar sig att svänga mycket. Tänkvärt är dock att betesfisken lättare stiger mot flötet om hastigheten ökas, det vill säga den håller inte djupet. Om betesfisken glider upp mot flötet är det läge att slå av på gasen så att den glider ner igen, vilket kan ta tid. Används åror istället för elmotor är det riktigt enkelt att variera hastigheten, ro ett par tag, vila sedan osv. Vidare kan det vara bra att köra över en plats som verkar het från olika håll eftersom gäddan har en tendens att stå still och vänta. Det har visat sig vid ett flertal tillfällen att vissa platser kräver betesfisken kommer exempelvis från syd till norr, även ute på frivattnet. Dessa små men oerhört viktiga detaljer kan vara bra att anteckna därför är det lämpligt att ha med sig något att anteckna på. Ett exempel följer nedan där gäddor större än 3kg antecknas:


I tabellen ovan antecknas diverse intressant om den fångade fisken, de fält som kommer efter ”kommentarer” är luft- och vattentemperatur, vindriktning, återfångst osv.

Flötestrolling innebär att fisket kan bedrivas på flera olika djup från cirka 2-15 meter. Jag har haft stor framgång då jag flötestrollat över stora bälten med nästan ytligt sjögräs, där det vanligtvis nästan enbart går att använda ytbeten. Det är riktigt kul att fiska grunt då ett hugg ofta innebär en rejäl virvel i ytan. Normaldjupet vid fisket som ligger till grund för denna artikel är dock cirka 5-7 meter, då brukar den ena betesfiskrn placeras någon meter från bottnen och den andra något över mitten av vattenmassan. Om fisken är trög och du har fler spö var då inte rädd för att placera ett bete precis ovanför botten, man får mycket sällan bottennapp. Är gäddan aktiv är de inte bra att fiska för djupt, gäddan är en siluettjägare som letar efter beten den kan hugga underifrån. Det kan därför vara läge att i vissa fall fiska runt 2-4 meter där djupet är 10-15m, använd då också gärna en stor betesfisk så att en ordentlig siluett skapas. Men som sagt, du har fler spö, testa olika djup tills du hittar något som funkar i just ditt vatten, gäddorna finns ju där någonstans!

Var ska man fiska?
Under tidig vår före leken är inte alltid, tro det eller ej, vindens riktning en jätteviktig faktor utan det brukar löna sig att leta efter stora stim med betesfisk. Detta är ofta mört som leker på gräsbeklädda sandbottnar. Självklart ska fiske på våren också bedrivas nära leklokaler, det vill säga runt uddar nära vassvikar osv.

På sommaren finns det ett flertal olika strategier, pelagiskt, vid grynnor, kanter eller över bälten med sjögräs. Att köra djupt funkar oftast bättre om målet är stor fisk. De gäddor som lurar i sjögräset på sommaren står förmodligen där av en anledning!? Allt är självklart bara teorier, hitta en du tror på men var samtidigt inte rädd för att byta.

På hösten leker siklöjan på lite grundare vatten, i de sjöar som de finns i, och då kan dessa stim hittas med ekolodet. Annars går det utmärkt att fiska på de platser som brukar leverera vid spinnfiske och trolling. Glöm dock inte att en av fördelarna med flötestrolling är att det går åka omkring lite sporadiskt och fiska på platser som vid andra tillfällen inte ger resultat, framför allt pelagiskt.

Vilket bete och varför?
Tänk på att det finns regler för hur fisk får flyttas från ett vatten till ett annat, därför är det lämpligt att använda fisk från det vatten där flötestrollingen ska bedrivas. Valet av agn är inte alltid lätt, speciellt inte då valet faller på dött bete. Var då inte rädd för att testa saltvattensfiskar även i sötvatten. Exempel kan vara Sill, makrill och sardin. Detta kan dock ses som överkurs och är bara nödvändigt om exempelvis levande mört inte kan införskaffas. Den fisk du bör använda är den som det finns mycket av i just det vatten du tänkt fiska. I vissa sjöar finns det mängder av vitfisk, andra abborre och i vissa ädelfiskar såsom öring och regnbåge. Valet faller därför vanligtvis på mört eller siklöja för mig. Annars är Nors en fin betesfisk, med seg hud men ändå relativt rörlig.

Redo för hugg!


Flötestrolling innebär en del väntan men när det väl hugger gäller det att vara redo. För enklare flötestrolling används som sagt haspelrullar som står på så lös slirbroms som möjligt.

Då gäddan tar betet:
• Fäller du genast av bygeln så att gäddan kan ta lina.
• Under tiden gäddan vänder fisken för att svälja ger du den extra lina samtidigt som du vrider åt slirbromsen. Då den rätta ”nu är det dags”-känslan infinner sig fälls bygeln upp och slirbromsens kontrolleras så att den är lagom hårt inställd.
• Veva ner linan tills den sträcks upp och gör ett mothugg.

Förhoppningsvis fastnar fisken men ibland står man där tomhänt. En grundläggande regel i mothugget är att spänna linan distinkt inte rycka eller knycka. Det behövs inte ett ryck för att driva in krokarna i gäddans käft, möjligheten finns att tafsen eller linan går av i ett allt för hårt mothugg. Det kan vara aktuellt att göra mothugg relativt snabbt efter nappet om tanken är att släppa tillbaka gäddan, detta är för att undvika allt för djupa krokningar.

Jag tillämpar oftast eller näst intill alltid C&R, vilket absolut inte är ett måste men rekommenderas på stora gäddor. Självklart ska alla kunna ta hem en matfisk, men jag anser ändå att tillämpandet av C&R är en del av en sund syn på hur vi bör utnyttja våra vatten. Om C&R ska tillämpas är det bra om vågsäck eller IKEA-kasse samt avkrokningsmatta, våg och övriga verktyg finns redo. Alla kan inte ha all utrustning man gör dock det man kan för att inte skada fisken!

Mycket läsvärd artikel och stort tack till Grävlingen på fiskesnack.com som har gjort den!

One response to “Flötestrolling efter Gädda.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s