Konsten att bemästra ett avslappnat mothugg.

Det var dags att försöka få fast brorsan pelagiska vertikalfisket ordentligt. Det var i alla fall planen, ibland visar det sig dock att allt inte går som det ska. Även om jag landade ett par riktigt fina fiskar så grämer jag mig alltid som få om jag inte lyckas ”guida” upp några större fiskar åt den person jag fiskar med.

Just denna dag var det fruktansvärt svårt att lokalisera fiskarna, en vind som vänt 180 grader under veckan och som fortsatte göra det under dagen tror jag var en av faktorerna. Det faktum att ekolodet var helt fullsmetat av betesfisk oavsett vart i sjön vi befann oss gjorde också sitt.

Dagen började riktigt förhoppningsfullt när jag lagt i givaren och knyter första tafsen, en snabb titt åt ekolodet visar att en fisk lämpligt nog står parkerad under båten. Jag sänker ner min Sandeel och det råder ingen tvekan – första fisken landad efter 30 sekunders fiske…

IMG_8289

IMG_8299

De fiskar som står parkerade mellan 4-7 meter är även idag riktig svårflörtade. Vi har säkert 50 släpp under dagen på bra fiskar däremellan, detta var den enda fisken som valde att hugga. När det är brorsans tur att släppa står fisken parkerad på 9 meters djup mitt i ett stim.
bild
Ett riktigt brett eko visar sig vara en väldigt liten? arg hane…

Gäddorna visar återigen tycke för Sandeelsen, den här dagen hade vi laddat upp med starkare fluorocarbontafs vilket gjorde att vi vann varje kamp.
IMG_8317

Min rygg har bråkat ordentligt dom senaste dagarna, troligen mycket tag vare detta ständiga hukande i båten. Detta i sin tur leder till att man måste anpassa sig. Om det finns något som kallas att bemästra ett avslappnat mothugg borde väl det här vara innebörden av det?
IMG_8313

IMG_8302

Dom välformade ekona på hyfsat djup tynar ut men efter en bra stund hittar jag ett fint eko som jag backar, vänder och vrider båten vad som känns 150 gånger innan jag lyckas stå parkerad över fisken, spottet flyger ur truten och blåsorna växer i händerna efter allt j*vla rattande i dom nu ganska så påtagande kastvindarna, det krävs inte mycket för att göra det besvärligt på den här sjön men äntligen kan brorsan sänka jiggen. Fisken stiger saaaaaakta men säkert innan det brakar loss i brorsans spö, äntligen en bra fisk som ger ifrån sig ett par riktiga rusningar. Jag påpekar flera gånger att det är med säkerhet är ett nytt personbästa under tiden brorsan snyggt låter fisken tryckutjämna på vägen upp.
bild(3)
En fin fisk absolut, men jag trodde garanterat att den skulle vara minst 4 kilo tyngre.

Vi landar ett 10-tal fisk men tyvärr bara små för brorsan. Det här kortet tycker jag kompenserade det ”halvdana” fisket under dagen, ett sinnessjukt ballt kort som broder lyckades knäppa på en av mina fiskar.

IMG_8334

Den här blev dagens största fisk och självklart var det jag som skulle få turen att hålla i spöt även denna gång! En puckelryggad 88cms fighter.
IMG_8293
Nästa gång får brorsan släppa tills vi har en 6+ fisk i båten, så enkelt är det!

Nu verkar det som att båten är såld för en skräpsumma, den ska ge plats till en kanonbåt med rorkult, bra med utrymme och sjöegenskaper. Det får vara slut på blåsor i händerna, ryggont och nackspärr. Nu vill jag kunna släppa betet med rätt hand samtidigt som jag styr båten enklare. Bara tiden får utvisa vad det blir, och när det blir… stay tuned!

IMG_8328
Ha en riktigt bra sommar där ute och jag hoppas ni får ett kanonfiske!

/ Rikard Jonsson

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s